John Grafton Affären

Nedan följer ett referat av innehållet i boken "Grafton-affären" av K-G Olin

Bakgrund

I februari 1808 går Ryssland till anfall mot Finland som då var en del av det svenska riket. Den dåligt utrustade svenska armén flyr mot norr utan att göra större motstånd. I maj kapitulerar Sveaborg vilket gör en planerad svensk landstigningsoperation omöjlig. Det motstånd som den illa utrustade bondearmén ger gör att Alexander I inte vågar kuva Finländarna helt utan gör Finland till en autonom del av Ryssland. Vid Freden i Fredrikshamn 17 september 1809 mister Sverige sin östra del av landet. Finland får trots det behålla den svenska lagen och sin egen religion.

I slutet av 1800 talet gör sig nationalistiska krafter hörda i Ryssland och dessa börjar kräva ett totalt underkuvande av de olika randstaternas befolkningar. Först att drabbas är Polen och Östersjöprovinserna, därefter drabbas kaukasierna och de asiatiska folken. När Nikolaj II kommer till makten ser panslavisterna en chans att gå till attack även mot Finland.

I augusti 1898 utses Nikolaj Bobrikov till generalguvernör och denne meddelar genast att en kursändring är att vänta i Finland. I februari undertecknas det sk. Februarimanifestet som i praktiken innebär att Finlands autonoma ställning slopas. Åtgärderna leder till protester, bland annat ordnas strejker och ger ut underjordiska tidningar. På grund av det allt mer organiserade motståndet får Bobrikov i april 1903 diktatorsfullmakter vilka han genast använder till att avskeda över 300 icke samarbetsvilliga tjänstemän.

Eftersom det passiva motståndet inte ser ut att lyckas övergår delar av motståndsrörelsen till aktivt motstånd, vilket bla innebär mord på Ryssar och med dessa sympatiserande. Den 16 juni 1904 mördas Bobrikov av aktivisten Eugen Schauman i senatshusets trapphus. Detta leder till tillfälliga lindringar av förtrycket men så småningom tar förryskningsprocessen ny fart.

Det är med detta som bakgrund som ett antal män, och även kvinnor, från olika håll i Finland - och även utomlands - gör upp planer som kommer att ge ekon ute i världen och som om de lyckats kunde ha ändrat historiens gång på oöverskådliga sätt.

Motståndet tar form

Motståndet mot förryskningen kanaliserades först via underjordiska tidningar som trycktes i utlandet och smugglades in via Österbotten. Bland dessa tidskrifter kan nämnas bland annat "Fria Ord" som utkom i en finsk och en svensk version. Konni Zilliacus ansvarade för en stor del av insmugglingen. Lasten med tidningar landsattes på olika orter längs kusterna i sydvästra Finland och Österbotten. Förutom "Fria Ord" insmugglades även tidningen Iskra (Gnistan) som var de ryska revolutionärernas tidskrift denna väg.

När Rysk-Japanska kriget bröt ut i februari 1904 väcks tanken att finländarna borde samarbeta med Japanerna och försöka bryta sig loss medan Ryssland är upptaget i Ost-Asien. Konni, som tillbringat år i sin ungdom i Japan, tar kontakt med det japanska sändebudet i Stockholm överste Motojiro Akashi. En av Konnis planer som gick ut på att försöka samla de revolutionära krafterna i Ryssland till en gemensam kongress väckte japanernas gillande. Konni fick i uppdrag att resa runt i Europa och sondera stämningarna bland olika exil-ryska revolutionärer. Dessa sonderingar ledde till att en kongress kunde ordnas i Paris i oktober 1904, här fann man för första gången visst stöd för tanken att Finland skulle få bli självständigt i framtiden.

Kontakterna med de revolutionära ledde till slitningar inom den finska motståndsrörelsen. De konstitutionella ledarna med Leo Mechelin i spetsen tog avstånd från alla våldsmetoder och i stället förespråkade de civil olydnad som det enda tillåtna vapnet. De passiva motståndets organisation Kagalen vägrade därför att ratificera det kongressbeslut som fattats i Paris. För att kunna underteckna kongressbeslutet bildade Konni i all hast Finska aktiva motståndspartiet. Till detta parti anslöt sig Gunnar Castrén, William Nylander, Johannes Gummerus med flera. Partiet fick en egen stridsorganisation som på egen hand skulle planera och utföra direkta terrordåd. Som språkrör för partiet började man distribuera den hemliga tidskriften Frihet eller Vapaus.

År 1905 i april ordnas en ny kongress för de revolutionära i Genève. Resolutionen som då antas uppmanar bla till väpnat uppror mot det ryska kejsardömet. Planerna på revolt får konkretare former när Konni får uppgifter på att arbetarklassen i den ryska huvudstaden St Petersburg är redo att revoltera mot kejsaren. Dessa positiva signaler från Ryssland samt klartecken från Japan angående finansieringen gör att Konni och Akashi skrider till verket. Konni kommer i kontakt med en vapenhandlare i Hamburg som ordnar med ett parti om 300 tyska mauserpistoler. I London köper Konni dessutom 200 amerikanska coltbrowning automatpistoler. Båda partierna betalas kontant och sänds till Stockholm. Efter denna affär börjar man planera inköp av ett större parti italienska infanterigevär av modell Vetterli. I juni 1905 görs köpekontraktet upp omfattande 15.560 gevär och 2,5 miljoner patroner. Till arsenalen fogas i Storbritannien även tre ton sprängämnen och 2500 revolvrar av märkena Webley&Green; samt Webley&Scott; Mark IV. Samtidigt ordnas ett annat parti vapen på 10.000 gevär och en miljon patroner för Georgiens räkning.

I London ordnar Akashi med inköpet av ångaren "John Grafton" - ett fartyg på 158 fot och 315 nettoregisterton. Som hjälpfartyg för smugglingen köps ångyachterna "Cecil" och "Cysne", besättningen rekryteras på hamnkrogarna i Eastend och Whitechapel utom navigatörerna som togs från Sydösterbotten.Den besättning man rekryterade var letter som man lockat att rymma från det egna fartyget. Tyvärr visade sig dessa besättningsmän vara allt för villiga att ta till flaskan, vilket skulle visa sig ödesdigert vid ett flertal tillfällen. Besättningsmännen på "Cecil" kom att bestå till största delen av finländare. Vapnen som köpts transporteras via järnväg av japanerna från Basel till Rotterdam i Holland.

Planen sätts i verket

Enligt Konnis plan ska vapnen skeppas med "John Grafton" till en mötesplats i Finska viken. Mötesplatsen är ön Lilla Tytärskär 40 km söder om Kotka, där ska lasten föras över på de två mindre fartygen varefter alla ska gå in i S:t Petersburg. Väl framme räknar man med att kunna beväpna 12.000 man ur Gapons arbetarorganisation som sedan ska inta viktiga punkter i staden. Man räknade inte med att kunna inta staden, men upproret var menat som startskott för andra upprorshärdar runtom i Ryssland.

För Finlands del har man reserverat 5.500 gevär, 500 revolvrar och två ton sprängämnen. Smugglingen till Finland skulle göras så att "John Grafton" skulle gå längs finländska kusten där man utsett mötes- och lossningsplatser från Viborg i öster till Torneå i norr. De mindre båtarna skulle här användas för att gå in på ställen dit "John Grafton" inte kunde gå in. På grund av diverse problem var man tvungen att ändra planen och man beslutade att lossa hela lasten på olika platser längs den Österbotniska kusten. Sedan skulle vapnen samlas ihop och skickas landvägen till S:t Petersburg.

Redan på Ålands hav råkar Grafton ut för ett missöde när man kör på ett sandrev, en läcka uppstår men den är väldigt liten. Första delen av lasten lossas på ett grund vid Möylynkari två mil sydväst om Kemi den 4 september 1905. En del av vapenlådorna sänks i vattnet, medan det största flertalet placeras på den 60 meter långa klippan.

På eftermiddagen samma dag styr "Jonh Grafton" söderut, men eftersom det ännu är ett par dagar till lossningen i Jakobstad styr man över till den Svenska sidan. Enligt planen skulle en del av lasten lossas utanför Jakobstad och resten på en eller två platser längre söderut längs kusten. På natten den 6:e september anlöper man ånyo den Österbottniska kusten utanför Jakobstad. Färden går på sydsidan av Lillgrundet längs en led som inte längre var i bruk, men som fortfarande var utmärkt på äldre sjökort. Omedelbart efter att man låtit ankaret gå kom två motorbåtar släpande på fiskebåtar ut till "John Grafton". På grund av missförstånd hade man inte fått med sig tillräckligt med båtar vilket ledde till att man endast kunde lossa ca 300 gevär och ett mindre antal revolvrar och ammunition. Senare under natten lossas ytterligare 150 gevär av kronobybor och 400 gevär av Kokkolabor som kommit släpande på en hel pråm.

Lossningen pågick hela natten. Eftersom tidigare planerade lossningsplatser visat sig olämpliga beslutar man sig för att föra resten av lasten till en holme i den åländska skärgården varifrån man senare skulle kunna distribuera vapnen med mindre båtar.

Grundstötningen och sprängningen ("Moster har avlidit; hon sprack")

Ungefär 15-20 minuter efter det att "John Grafton" lämnat ankarplatsen och kommit fram till en plats mellan Stor Vattungen och Storgrund hörs en svag skrapning under fartygets botten. Strax därefter blir det tvärstopp och man kunde konstatera att man gått på grund. Det visade sig vara omöjligt att komma loss och för att vapenlasten inte skulle falla i ryssarnas händer beslöt man att spränga fartyget. Först gjorde man ändå försök att lossa så mycket som möjligt av lasten och med hjälp av två livbåtar börjar man föra i land vapenlådor.

Fredagen den 8:e upptäcker man på "John Grafton" att en liten segelbåt var på väg mot grundstötningsplatsen, snart upptäcker man att det rörde sig om en tullbåt från Mässkär. När tullbåten kommit fram så beslutar sig Nylander för att man ska kapa tullbåten, så sker och tullmännen hålls kvar tills det att Grafton sprängts. Klockan 15:50 tänds stubinen och efter en stund exploderar de tre laddningar som placerats ombord.

Detonationen från sprängningen hördes mer än 50 kilometer från grundstötningsplatsen och folk från Larsmo beger sig ut för att undersöka platsen. Dessa lastar tre båtar fulla med vapen och återvänder hem. Under lördagen beger sig fler båtlag ut för att bärga vapen och först på söndagen rapporterar de lokala tullmännen vidare om det inträffade.

På söndag förmiddag anländer dock länsguvernör Knipowitsch tillsammans med över hundra ryska soldater, dessa hade blivit informerade om det inträffade genom andra kanaler och hade nu kommit för att beslagta lasten. Efter några dagar har ryssarna samlat ihop 1700 gevär och 97 lådor sprängämne. Dessa placeras sedan i en bod vid Finnäs hemman och bevakas till att börja med mycket strängt. Med tiden blir bevakningen slappare och ryssarna börjar till och med byta vapnen till kursen ett gevär för en flaska brännvin.

På dagarna dök ryssarna vid grundstötningsplatsen och samlade vapen, och på nätterna kom ortsbor och fiskade upp vapen med hjälp av olika krokar. De vapen ryssarna samlat ihop (och de inte hunnit sälja) hämtas den 6 oktober av krigsskeppet "Asia" från Kemi. Ryssarna hade lyckats samla ihop 9150 gevär, 4700 bajonetter, 127 stora och 561 små revolvrar, 332.000 patroner, 100 lådor sprängämnen och 13,9 kilo stubintråd. När fartyget senare lägger till i Kaskö återupptas försäljningen till civilbefolkningen.

Följderna av "John Grafton"

Betydelsen av "John Grafton" låg på det psykologiska planet. Affären blev ett hjärnspöke för de ryska myndigheterna som började föreställa sig finländarna beväpnade till tänderna. Från olika ryska spioner i Europa kom upprepade rapporter om att nya smuggelfartyg var på väg till Finland.

I slutet av september 1905 utdelas i Helsingfors ett flygblad där det varnas för ett nära förestående blodbad. Ryssarna i staden blev oroliga och den 4 oktober dyker Rysslands hela östersjöflotta upp utanför staden där de ligger kvar i över en vecka. Ryktet talade om att det redan organiserats en finländsk armé bestående av 20.000 krigsutbildade soldater . I februari 1906 började det ryktas att finnarna planerade ett angrepp mot den ryska huvudstaden och att de smugglat in snabbskjutande kanoner som skulle användas i anfallet.

I mitten av oktober 1905 bröt en generalstrejk ut i S:t Petersburg och den 30 oktober spred den sig till Helsingfors. Eftersom den ryske generalguvernören i Finland Ivan Obolenskij fått höra rapporter om att över 75.000 gevär smugglats in i Finland beordrar han sina trupper att inte ingripa för att kväsa strejken. Den 31 oktober når strejken Jakobstad och man beslutar sig för att avväpna de ryska gendarmerna i staden vilket förlöper utan incidenter.

Motståndet tar fastare form

Bland de finländska aktivisterna växte tanken på en ny organisation fram. Konni och Herman Stenberg arbetade ivrigast på detta projekt. Officiellt skulle man skapa en idrottsorganisation men i praktiken handlade det om en renodlad milis som var avsedd att ersätta den finska armén som upplösts av ryssarna. Det nya förbundet, som fick namnet Voimaförbundet, grundades i Helsingfors vid årsskiftet 1905-06 hos Wilhelm Zilliacus. Konni argumenterar för en beväpnad organisation för de närvarande, bland annat P.E. Svinhufvud som senare skulle komma att bli Finlands president. I maj 1906 hade förbundet omkring 25.000 medlemmar uppdelat på 125 grupper. Till att börja med samarbetar Kagalen och Finska aktiva motståndspartiet med att driva förbundet. Kagalen hoppar dock av och motståndspartiet tar över hela ansvaret.

I Jakobstad grundades i november 1905 en Skytteförening eller "jägarkommando" som kom att kallas "Skytteföreningen i Jakobstad". Föreningen fick genast omkring 60 medlemmar som utrustades med gevär från "Grafton". Övningarna hölls helt öppet på torget och i terrängen runt staden. Finska aktiva motståndspartiet antar samtidigt ett program där det sägs att man verkar för Finlands politiska oavhängighet och en republikansk, fullt demokratisk författning. Partiet blev därigenom den första politiska grupperingen som öppet tog ställning för Finlands självständighet.

Nya vapenlaster

På vårvintern 1906 är Johannes Gummerus, A.G. von Rehausen och F.Järnström i Schweiz för att med Henri Biaudets hjälp köpa upp nya gevär för Voimaförbundets räkning. Kagalen som hittills motsatt sig våld ändrade inställning och lovade att finansiera det hela. Den nya vapenlasten bestod av 2500 gevär och 1,2 miljoner patroner. I Danmark köper man segelskonerten "Peter" och som kapten värvar man en dansk som skulle komma att stå för supandet under denna resa.

Den 30 juni 1906 påbörjas resan mot Finland där lasten enligt planen skulle lossas i Mäntyluoto och Sastmola. Inte heller denna gång kan planen följas utan man blir tvungen att ta hela lasten upp till Pjelax dit man anländer på kvällen den 8:e juli. Ett 40-tal aktivister hade samlats för att ta emot vapnen och på två timmar har man flyttat över lasten i småbåtar och redan samma morgon avseglar "Peter" mot Köpenhamn. Största delen av vapnen transporteras med hästkärror vidare till Kristinestad och inåt i landet, men ett hundratal gevär blev kvar hos närpesborna.

Återigen uppstod vilda rykten i Ryssland om finländarnas upprustning det förekom rapporter om att det redan skulle finnas 200.000 man under vapen i landet.

Epilog

Under första världskriget besöker Konni Tyskland tre gånger. Bland annat i januari 1916 besöker han jägarnas utbildningsläger Lockstedter Lager i närheten av Hamburg. Senare på hösten 1917 pågår vid Tolvmangrundet, bara två kilometer från "John Graftons" grundstötningsplats, en ny landsättning av vapen. Denna last kom med fartyget "Equity" som under befäl av primärlöjtnant Gustav Pezold och med en besättning av finländska jägare, kommit upp från Tyskland. Totalt forslade detta fartyg 6500 gevär, 30 maskingevär, 2,5 miljoner patroner, 5500 handgranater samt några hundra pistoler. Vapnen togs i land nattetid och forslades sedan ut till de vita skyddskårerna i landet.

Den 7:e november tar bolsjevikerna makten i Ryssland och den 6:e december utropade senaten Finlands självständighet. Självständigheten erkändes vid årsskiftet 1917-18 av bolsjevikerna men de ryska trupperna drogs inte ut ur landet. Den 16 januari får Carl Gustaf Mannerheim i uppdrag att ge landet en stark arméorganisation. Mannerheim reser upp till Vasa där han ställer sig i spetsen för en vit skyddskrårsstyrka på cirka 40.000 man. Mot sig hade de ryssarna samt 30.000 man från det finländska röda gardet. På morgonen den 28:e januari går Jakobstads och Larsmo skyddskårer till attack mot de ryska soldaterna i Jakobstad. I den eldstrid som uppstår stupar 15 ryssar och 21 såras de övriga ger upp ganska fort. Den 25:e februari landstiger den bataljon finländare som utbildats i Tyskland i Vasa. Dessa 1200 jägare blir därefter stommen i de vita skyddskårerna.

I slutet av mars intar den vita sidan Tammerfors. Några dagar senare landstiger en tysk styrka på 9500 man i Hangö. Den 12:e april intas Helsingfors och den 16 maj kan Mannerheims styrkor hålla segerparad i staden.

Olin spekulerar i att om den ursprungliga planen med vapentransporter till S:t Petersburg hade lyckats så hade den ryska revolutionen startat 1905 i ställe för 1917. Under den dårådande situationen hade bolsjevikerna inte varit tillräckligt kraftiga för att ta makten och Ryssland hade kunnat utvecklas i en demokratisk riktning. En annan regim i Ryssland hade kanske inte ställt upp för serberna 1914 och första världskriget kunde ha fått en begränsad utbredning eller helt undvikits. Det skulle i sin tur ha lett till att Tyskland hade besparats från den förnedring fredsslutet gav upphov till och som ledde fram till andra världskriget. Om bolsjevikerna inte kommit till makten 1917 hade det kommunistiska experimentet kunnat undvikas och flera tiotals miljoner oskyldiga människors undergång hade undvikits.

Källa: Grafton-affären; K-G Olin; Ab Olimex Oy 1993